Hur lyckas hon? Är hon superwoman eller? Jag börjar nästan fundera själv. Det har gått så GALET bra i basövningarna på sista tiden. Igår fick jag till reps-PB i bänk och idag ett vikt-PB i böj. Amazing! 
 
Jag kom till gymmet med inställningen: "Äh, jag reppar väl lite på 65 kg idag". Så efter fleeera uppvärmningsset började jag köra så pass många reps jag orkade på 65 kg, sedan på 70 kg och därefter på 75 kg. Redan där var jag ju rätt trött i benen, men eftersom jag hade med mig Rasmus tänkte jag att jag kunde ju i alla fall försöka på 80 kg eftersom han kunde passa. Känner mig helt säker i böjen när han står bakom. Det har ju liksom hänt att han kört bicepscurls med min benböjsstång tidigare. Alltså med samma vikter. 
 
80 kg gick upp löjligt lätt, så varför inte testa 85 kg då? Fixade en lätt etta på 85 också och tänkte att det går ju alltid att lägga på "småvikterna". Klarade 87,5 kg också! Dock var djupet inte det allra bästa. Kom ner till 90 grader i alla fall och är sjukt nöjd och stolt över att jag klarade så pass mycket. Men innan djupet sitter känns det inte värt att öka ytterligare. 
 
Målet för i år är 100 kg. Det börjar känns som att det inte är helt omöjligt! 
 
Min starka sambo körde "lätt" idag och här tar han "bara" 205 kg. Galet! Min stång ser ju tom ut i jämförelse.. 
 
Hur lyckas jag med alla dessa ökningar under deffen då? Det är en fråga jag fått ställa till mig själv många gånger. Jag räknar ju kalorier och vet att jag ligger på ett genomsnittsunderskott på 500 kcal per dag och energin borde egentligen vara lägre än vanligt och resultatet borde bli utebli. Jag borde bli svagare, och inte starkare. MEN träning och energi påverkas naturligtvis inte bara av hur mycket man äter. 
 
Sedan jag började räkna kalorier har jag lättare kunnat se min fördelning mellan proteiner, fett och kolhydrater. Jag som alltid haft en föreställning av att jag äter "bra" i vanliga fall har nu insett att det inte alltid varit så. Tidigare har jag exempelvis ätit mycket mer frukt och under perioder rätt mycket bröd. Visst, det är gott och det är inte alltid dåligt heller. Nu äter jag mer proteiner och mindre kolhydrater och min energi har aldrig varit bättre! På grund av bra mat med relativt lågt kaloriinnehåll äter jag mycket, är aldrig hungrig, går ner i fettprocent och ökar i styrka. 
 
 
En annan aspekt som påverkar mycket är återhämtningen. Det är något jag blivit mycket bättre på senare tid. Jag vet att vissa av er tänker: "Hon? Återhämtning? Hon tränar ju flera gånger om dagen!". Jaa, visserligen snittar jag väl 2-2,5 timmars träning per dag, men jag är ju för tusan stillasittande resten av dygnet eftersom jag skriver uppsats (och blogg) när jag inte tränar. 
 
Det jag menar med återhämtning just nu är främst sömnen! Sedan jag flyttade ihop med en man med heeeelt andra tider än mig har sömnen varit lidande. Han är gärna vaken till efter tolv och jag brukade ju vakna vid sex för att gå morgonpromenader. Nu när jag är ledig och skriver uppsatsen hemifrån sover jag till åtta nästan varje morgon. Att gå från 6 timmars sömn till 8 timmar varje natt har gjort underverk för mig! Underskatta aldrig sömnen! 
Emma Nyman, Emmanyymaan, Emmas träningsblogg, IKSU,

Kommentera

Publiceras ej