Jag antar att många någon gång har överätit. Sedan ångrat sig och kanske tröstätit lite till för att dagen ändå är förstörd? När man känner sig nere på grund av olika anledningar (kanske bland annat för att man ätit för mycket och känner sig tjock?) och mer mat/sötsaker gör att man tillfälligt kan må lite bättre igen. För många kan detta vara tillfälligt och man kan återgå till sitt normala ätande dagen efter. För andra är det inte lika lätt. 
 
Jag startade TVn när jag kom hem från gymmet och precis då började en väldigt fängslande dokumentär om matmissbruk. Den handlade om Storbritanniens fetaste kvinna Sharon som efter en magsäcksoperation svälte sig själv till döds. Fruktansvärt! Hennes matmissbruk hade gått så långt att hon inte lämnat sitt hem på 10 år förutom en del sjukhusbesök. 
 
 
Man kan bli matmissbrukare på samma sätt som man kan bli beroende av annat. Till exempel alkohol, nikotin och sex. Missbruk är aldrig bra och det är svårt att ta sig ut från det. På många sätt tror jag att det är svårare att bli frisk från ett matmissbruk än från alkoholism eftersom man behöver mat för att överleva och det är betydligt mer tillgängligt. Har man varit alkoholist är det "bara" att avstå från alkohol, men äta behöver man göra för att överleva. Visst, man kan ändra sina matvanor men hur lätt är det när man ätit på helt fel sätt hela livet? Och man känner att det enda man mår bra av är sötsaker? När hela livet kretsar kring det? 
 
Sjukt att det ska behöva så här långt. Fetma är idag en ökande folksjukdom. Idag har de flesta koll på vad de bör och inte bör äta, men det finns så många ohälsosamma lättillgängliga alternativ i matbutikerna som kan vara svåra att motstå. Att äta sådant någon gång spelar ingen större roll, det är när det blir ett beroende som det är farligt. En ond cirkel som till slut utvecklas till en sjukdom. Matmissbruk.
 
Vad tycker ni om detta? 
Emma Nyman, Emmanyymaan, Emmas träningsblogg,

14 kommentarer

Nikolina

31 Jul 2013 22:51

Tror verkligen att det ligger mycket i det du säger. Att matmissbruk är minst lika svårt, om inte ännu svårare, jämfört med andra missbruk. Tror att det finns många som lider av det och som kanske skäms och inte vill erkänna problemet (som med många andra typer av missbruk). Kanske gör det inte det bättre av allt fokus på olika dieter, som målas upp att vara superlätta och bra att följa. Fast för andra kanske just en strikt kosthållning är vad som krävs för att ta sig ur missbruket. Svårt dilemma... Men bra att du tog upp det!

caroline

31 Jul 2013 22:59

Jag upplever att det är Mer "accepterat" med anorexi än bulimi och äs uns (som ex. hetsät utan kompensation). Och det är i princip lika vanligt, bara att det inte Syns lika lätt (särksilt bulimi). Säger någon "ätstörning" riktas de flesta tankarna, vad jag upplever, till just anorexi. Matmissbruk är en ätstörning och att prata mer öppet om det och att det inte ska vara "skämmigt" tror jag gör mycket och så självklart behanling mot just detta! Hitta grundorsaken till varför man stillar sin ångest med mat, och Varför man har ångest får början.
:)

Crazylicious

01 Aug 2013 08:38

Vilket starkt inlägg!Matmissbruk kan man prata om i evigheter och det har ju du och jag gjort några gånger också :) Inte i evigheter, men ja, pratat om det, haha. Fruktansvärt gällande ovanstående kvinna, blir sugen på att se dokumentären, vad hette den?
Sv: Jag älskar appar av alla de slag och sorter, haha, superbra när man är kontrollfreak och glömsk på en och samma gång ;)
Äh, är väl lite kinkig med just ägg bara ;) haha, fast jag har blivit sååå grym på att äta kokta ägg! Iaf om jag får ha kaviar på. Äter äggmackor flera gånger i veckan nu :) Suuuuperbra!
Ja, vi måste planera lite mer för vår dejt! :D Antingen om det är fint väder så kan vi väl knalla runt massor och sedan picknicka lite? Lätt att prata då och lära känna varandra, eller vad säger du? Men självklart är ett pass på gymmet aldrig fel!
Kram!

Johanna

01 Aug 2013 08:52

Vi alla har våra egna strider & djävular, så jag tror det är farligt att säga att ett missbruk är värre än ett annat...

Jag själv känner att jag ligger lite farligt till där. Kan gå en toppenvecka, sedan slappnar jag av och då slår djävulen till. Som om jag inte kan kontrollera mig. Puisen ökar och händerna skakar. Sjukt. Fel. Smärtsamt.

Men jag ska ta mig ur det. För att jag är värd det!

Emmas träningsblogg

01 Aug 2013 12:39

Nikolina: Jaa, jag tror att det är väldigt svårt att erkänna (både för sig själv och andra) att man har problem med en sån "enkel" sak som att äta.. Men jag vet ju själv hur det kan vara ibland.. äter jag tex en godis vill jag har 100 till. Det kan jag tycka är okej ibland, men tänk de som har det så hela tiden? Varje dag? Och man tar sig inte ut ur den där onda cirkeln. Och att samtidigt ha andra människor som tittar snett på en för att man går upp i vikt och inte "tar hand om sig själv"...

Emmas träningsblogg

01 Aug 2013 12:44

Caroline: Exakt! Min första tanke när jag hör ordet "ätstörningar" har alltid varit anorexi. Kanske för att det jag haft själv? Men det finns ju otroligt många andra sorters ätstörningar.

Oavsett vilken ätstörning man drabbats av brukar det ju alltid finnas bakomliggande orsaker. Det är sällan det BARA handlar om mat från början. Det är sååå viktigt att ta tag i grundproblemen innan man utvecklat en sjukdom!

Emmas träningsblogg

01 Aug 2013 12:49

Crazy: Jaa, jag skulle kunna skriva en hel bok om ätstörningar/matmissbruk! Har så många tankar och åsikter om ämnet och blir chockad över hur det kan gå så långt. Även om jag förstår de som drabbats av ätstörningar. Det är inte lätt att ta sig ur sådant när bollen väl är i rullning!

Dokumentären hette: "Sharon - Matmissbrukare" och gick på femman. Kanske finns på play?

Kul att du börjat gilla ägg nu i alla fall! Äggmackor är bland det allra godaste jag vet! Gärna på hembakat mjukt bröd. Med lite smör och örtsalt. Mums!

Jaa, det låter bra! En promenad i stan och picknick i nån park! Hur mysigt som helst ju! :)

Kram!

Emmas träningsblogg

01 Aug 2013 12:54

Johanna: Absolut, så är det! Jag TROR att det kan vara knepigare med vissa missbruk eftersom man behöver mat för att överleva. Alkohol och liknande kan man ju undvika resten av livet, även om jag antar att det kan vara riktigt förjävligt att ta sig ur sådana missbruk också!

Vad jobbigt att du har det så! Det är riktigt svårt att ta sig ut ur sådant och man kan behöva lite hjälp på vägen. Jag var själv rökare när jag var yngre och när jag slutade röka ville jag ibland bara lägga mig ner på golvet och skrika. Att bli av med ett beroende kan ta tid och vara riktigt jobbigt, men det är värt det i slutändan! Har du pratat med någon som kan hjälpa och stötta?

Klart du förtjänar att må bra! Kram på dig!

Peter Daggert

03 Aug 2013 17:43

Ligger jätte mycket i det och maten blir ett missbruk som andra droger. Möter många som får personlightetsstörningar efter operationen. De har inte fått reda ut sina problem och det skapar konflikter i personen.

Molly Bergström - MOOOLLYS.se

03 Aug 2013 17:47

Så himla fruktansvärt - men jag känner så igen mig också i det...

Jonna Henningsson

03 Aug 2013 17:51

det är hemskt! och jag håller verkligen med dig, tror också att matmissbruk är mycket svårare än andra missbruk. mat måste man ju äta, snus, sprit, drog osv är ingen kroppen behöver för att överleva (trots att vissa verkar tro det) Dessutom finns maten/sötsakerna ÖVERALLT så det är svårt att motstå.

jag har alltid tyckt att man ändå nästan får skylla sig själv lite (så hemskt att säga så!) för man vaknar inte upp en dag och är så överviktig, det händer ju under en lång tid. men frågan är ju när man måste börja göra någonting åt det.. jag vet själv att jag kan känna mig lite tjock ibland när jag suttit och ätit massa mat, efterrätt och svullat godis. då mår jag dåligt och känner att ALDRIG mer godis, så tar det bara några timmar så sitter jag där med handen i godispåsen idag! känner jag mig väldigt dålig så tar jag en promenad, då känner man sig bättre. :)

förlåt för långt inlägg i din blogg! håller iaf med dig helt och hållet i matmissbrukfrågan. bra inlägg!

Emma Johansson

03 Aug 2013 17:53

Hej, allt bra? :)

Julia Jensen

03 Aug 2013 18:04

Vad naivt att tro att matmissbruk skulle vara svårare att ta sig ur än alkoholmissbruk. Utesluter man mat/livsmedel som skapar beroende eller triggar hunger/sug (t.ex socker) samtidigt som man får i sig tillräckligt med näring hamnar kroppen slutligen i balans. Där finns knep att ta till, vad som kan stoppa en är att inte våga erkänna för varken sig själv eller andra hur det verkligen ligger till. Det lär ta ett tag, men det går.

Fiskmamman

03 Aug 2013 20:06

Intressant detta med matmissbruk. Jag undrar just om man inser att man har ett matmissbruk innan det har gått för långt och man blivit för stor, så stor att man helt enkelt känner att vägen tillbaka till en mindre kropp är för lång. Länge har jag också undrat hur omgivningen typ familj och vänner förhåller sig till problemet, man ser ju tydligt om någon går upp i vikt men är det någon som vågar ifrågasätta och om någon gör det stänger personen med missbruket av och låtsas inte om... För mig är så märkligt att man kan bli sååå enormt stor.. Intressant ämne.

Kommentera

Publiceras ej