Jag antar att många någon gång har överätit. Sedan ångrat sig och kanske tröstätit lite till för att dagen ändå är förstörd? När man känner sig nere på grund av olika anledningar (kanske bland annat för att man ätit för mycket och känner sig tjock?) och mer mat/sötsaker gör att man tillfälligt kan må lite bättre igen. För många kan detta vara tillfälligt och man kan återgå till sitt normala ätande dagen efter. För andra är det inte lika lätt.
Jag startade TVn när jag kom hem från gymmet och precis då började en väldigt fängslande dokumentär om matmissbruk. Den handlade om Storbritanniens fetaste kvinna Sharon som efter en magsäcksoperation svälte sig själv till döds. Fruktansvärt! Hennes matmissbruk hade gått så långt att hon inte lämnat sitt hem på 10 år förutom en del sjukhusbesök.
Man kan bli matmissbrukare på samma sätt som man kan bli beroende av annat. Till exempel alkohol, nikotin och sex. Missbruk är aldrig bra och det är svårt att ta sig ut från det. På många sätt tror jag att det är svårare att bli frisk från ett matmissbruk än från alkoholism eftersom man behöver mat för att överleva och det är betydligt mer tillgängligt. Har man varit alkoholist är det "bara" att avstå från alkohol, men äta behöver man göra för att överleva. Visst, man kan ändra sina matvanor men hur lätt är det när man ätit på helt fel sätt hela livet? Och man känner att det enda man mår bra av är sötsaker? När hela livet kretsar kring det?
Sjukt att det ska behöva så här långt. Fetma är idag en ökande folksjukdom. Idag har de flesta koll på vad de bör och inte bör äta, men det finns så många ohälsosamma lättillgängliga alternativ i matbutikerna som kan vara svåra att motstå. Att äta sådant någon gång spelar ingen större roll, det är när det blir ett beroende som det är farligt. En ond cirkel som till slut utvecklas till en sjukdom. Matmissbruk.
Vad tycker ni om detta?
Emma Nyman,
Emmanyymaan,
Emmas träningsblogg,
