Förra veckan testade jag 5:2 bara för att kunna bilda en egen uppfattning om dieten. Första fastedagen gick bra och landade på strax över 500 kcal. Andra fastedagen gick mindre bra. Eller det gick bra fram till kvällen då jag var hungrig, trött och kände att det inte alls var värt det. Viktnedgång och hälsosamt leverne ska inte handla om att plåga sig själv. Och jag som inte har som mål att gå ner i vikt hittade inte alls motivationen till att fasta på det sättet.

Så vad har jag för uppfattning om det efter att testat då? Jag tror att det kan funka för vissa, men jag skulle faktiskt inte rekommendera det. Att fasta två dagar i veckan och äta ”som vanligt” de andra dagarna känns inte hållbart i längden. Om man väljer 5:2 för att gå ner i vikt kanske man ska se över den där ”vanliga” maten istället eftersom det är den som gjort att man gått upp i vikt. Om man äter dåligt (eller mindre bra) fem dagar i veckan och fastar två kommer ju inte kroppen att må bra av det. Man kanske går ner i vikt, men jag skulle hellre rekommendera att man äter bättre mat alla dagar och skippar svältandet.

En av mina kalorisnåla fastemåltider
 
Om man eftersträvar en viktnedgång tycker jag att det är tusen gånger bättre att fokusera på livsstilsförändringar än kortvariga dieter. För ärligt, vem skulle orka svälta sig själv två dagar i veckan livet ut? Om man ändrar sina matvanor till det bättre och utöver det har två dagar per vecka när man äter mindre skulle det vara bättre för kroppen än att äta ”som vanligt” dagarna man inte fastar, men då är risken stor att viktnedgången sker för snabbt. Snabb viktnedgång brukar ju i många fall leda till lika snabb viktuppgång.

De övriga hälsofördelarna som 5:2 sägs bidra till (till exempel ett längre liv) kan man ju få genom att leva hälsosamt. Bra mat och daglig motion. Man behöver inte fasta för att leva längre, utan även när det kommer till denna aspekt är livsstilsförändring att föredra.

Nej, hörrni, jag skulle hellre rekommendera förändringar i den vardagliga kosten än 5:2. För vissa kan det säkert funka bra med 5:2, men innan du väljer att haka på trenden tycker jag att du ska fundera över vad just ditt mål är. Är det en tillfällig viktnedgång kanske 5:2 är en bra metod (även om jag såklart inte förespråkar jojobantning), men handlar det om mer långsiktiga resultat finns det många andra vägar att gå.

Med andra ord har jag genom att testa 5:2 förstärkt den åsikt jag hade redan innan. Har jag någon läsare som kör 5:2 och tycker att det funkar bra? Beskriv gärna vilka resultat DU fått och varför DU anser att det ett bra kosthållningssätt. 

En icke-fastmåltid. Mycket godare och full av nyttigheter! 
 
Emma Nyman, Emmanyymaan, Emmas träningsblogg,

Det känns som att det är rätt accepterat att kvinnor styrketränar, men samtidigt finns den där normen kvar om att kvinnor inte ska vara starka. Åtminstone inte starkare än männen. Känner ni igen det?

Nu vet jag inte om man ska kalla gymnasiepojkar som står och spänner sig i spegeln för män, men det är oftast just dessa som jag kan bli lite trött på. Detta är visserligen en grov generalisering, men jag tror att ni förstår vilken träningstyp jag menar.

Idag stod biceps och triceps på mitt träningsschema och i vanlig ordning var det skivstångscurls som fick bli den första övningen. Bredvid mig stod två killar i gymnasieåldern och curlade och spände sig (ni vet sådär ”kolla vad jag stark jag är!”). Den som lyfte mest av dem tog 30 kg. Jag körde på 32,5.  Bara för att visa att KVINNOR KAN VARA STARKA. Och för att jag planerat att köra på den vikten också, såklart.

Visserligen gör våra gener att män ofta är starkare än kvinnor, men jag vill liksom sudda ut de där normerna lite. Alla män är inte starkare än alla kvinnor. För mig är det till exempel en självklarhet att lyfta tungt och sträva efter att bli starkare och starkare. Att jag lyfter tyngre än vissa killar är ingenting som stör mig och jag hoppas att det i framtiden inte ska störa dem heller. 

 
Emma Nyman, Emmanyymaan, Emmas träningsblogg,
Kommer ni ihåg att jag för några veckor sedan skrev att jag ville hitta en bra balans i min kost? För mig har det alltid varit bulk eller deff som gällt och jag har ätit därefter. Eller jaa, inte alltid förstås, men senaste två åren. Jag började periodisera kosten i samband med att jag bestämde mig för att jag ville bygga muskler. Sedan dess har jag haft svårt för att ha ett helt avslappnat förhållande till kosten eftersom jag alltid varit medveten om hur jag ska äta för att gå upp och ner i vikt. Jag har trivts bra med att bulka och deffa, men samtidigt saknat att bara äta precis det jag vill och ligga på kaloribalans. 
 
 
För några dagar sedan insåg jag att jag faktiskt hittat balansen! Jag har inte ens tänkt på det under de senaste veckorna, utan det slog mig som en blixt från klar himmel. De enda restriktioner jag haft är att jag ätit enligt PF, men det har ju bara påverkat vilka tider jag äter, inte vad jag ätit. Jag räknar inte kalorier förutom när jag bakar något som jag planerar att lägga upp här. 
 
När jag gett mig själv helt fria tyglar har jag omedvetet valt att äta mina vanliga proteinrika livsmedel, med med inslag av annat. Någon dag har det blivit bröd och andra dagar har det blivit glass. Det som jag förvånas över är att jag (som egentligen är en allt-eller-inget-person) inte haft några som helst problem med att äta tex en glass utan att väcka sockermonstret i mig och pressa i mig 100 glassar till. Okej, det var en liten överdrift, men ni förstår nog hur jag menar. Nu kan jag äta något sött en dag utan att vilja frossa i sötsaker resten av dagen. Kanske just för att jag vet att jag kan äta något annat sött senare under veckan om jag känner för det? Det där med att äta sött tills jag mår illa är en baksida av att deffa och ha ätardagar och har blivit något som följt med även i perioder då jag inte deffat. 
 
Jag trivs väldigt bra med min nuvarande kosthållning. Frihet. Det är precis det jag behöver just nu! Träningen går också bra. Jag har gott om energi till alla träningspass! I och med att jag äter lite mer kolhydrater än vanligt har jag blivit fylligare. Det gäller både musklerna och magen, haha. Jag har lätt för att lägga på mig mycket vätska när jag äter mer kolhydrater än min kropp är van vid, men vet ju samtidigt att det släpper så fort jag minskar kolhydratsintaget så det är faktiskt inget jag bryr mig om just nu. Det är ett senare problem! Nu njuter jag av att äta precis vad jag vill och träna så mycket kroppen orkar med. 
 
Magrutorna må vara ett minne blott, men musklerna växer i alla fall! 
 
 
Emma Nyman, Emmanyymaan, Emmas träningsblogg, Periodisk fasta,