Ni vet det där ögonblicket när man kommer till insikt? Och inser att det kanske inte är en själv det är fel på? Jag har känt mig misslyckad om och om igen för att jag inte lyckats få det att bli bra. Det har istället blivit katastrof efter katastrof och jag har inte fattat vad jag gjort för fel. Jag har väl gjort allt precis som jag brukar?

Sedan jag flyttade in i nya lägenheten har jag bakat massor. Det har blivit något nytt varje dag och hälften har inte ens blivit ätbart. Jag har gjort fyra olika sorters bröd och inget av dem har blivit bra. Igår tänkte jag att jag skulle göra mitt favoritbröd. Det där som jag alltid lyckas med och som faktiskt är riktigt, riktigt gott. Jag kan receptet utan och innan och vet att brödet behöver en knapp timme i ugnen för att bli klart. Igår blev det aldrig klart. Det var krispigt på utsidan och degigt på insidan. Och det var fortfarande det efter två och en halv timme! Rinnigt och kladdigt.

Då insåg jag att mina misslyckanden i köket kanske inte beror på mig. Det beror ugnen. Jag gissar att det är undervärmen som inte funkar och att ugnen släpper ut lite väl mycket värme (skåpen som står bredvid blir alltid glödheta!). Tänk att det ska krävas flera misslyckanden innan man inser att man inte gjort något fel? It’s not me, it’s YOU. Hoppas att hyresvärden kan fixa det så att jag kan baka ätbara bröd igen.